
1. Första blyertsskissen. Bilden är tänkt som nattbild med ett kallt ljus, typ
månljus. Bildens titel är Rekviem. Alltså en slags slutbild.
Kolonnen har vält och själarna är borta med undantag av några få. |

2. Renritning i "InDesign" med
tunna röda linjer. Jag brukar använda 0,25 pixlars tjocklek på
linjen. Här är det mycket kraftigare för att visa vad jag gjort. |

3. Linjerna överförda som EPS-bild
till "PhotoShop". Därefter överförda till en helt svart bakgrundsyta
som redan nu är med 400 pixlars upplösning och med ett färgdjup på
16 bitar per kanal. Bilden görs i full skala 54 x 64 cm. I motsats
till alla andra bilder anger man alltid höjd x bredd när det gäller
konstbilder.
För att
överföra till den svarta ytan har jag använt markering genom färgval
och sedan placerat linjefiguren rätt med flytta flyttaverktyget
 |

4. Här ser man hur tunna de röda
linjerna i verkligheten är. Överst har jag målat in "himmeln". Det
är en toningsyta med två färger. De här verktygen är använda:

M G
Z H |

5. Målning av "mark". Färgen går ända från horisonten ner
till nedersta högra delen av bilden. Här måste alltså den
rektangulära markeringen göras om med lassoverktyget så att
postamentet och kolonnen inte färgas in. De här verktygen är
använda:
 
M Z
L L
G H |

6. Först hade jag tänkt att postamentet skulle ha en helt
slät yta. Det var därför det här momentet kom till. Jag ville också
försöka hitta rätt stämningsfärg.
Använda verktyg:

 
Z L
G H
|

7. Tidigare har jag hållit på med marmoreringar, varför jag
nu hämtar in en sådan yta och kopierar in den i bilden. Sedan får
jag använda funktionen som finns att transformera en rektangulär yta
till den form jag vill ha. I det här fallet skall de bli block i
postamentet. Använda verktyg:
  
Z V
H |

8. Varje block finns nu på var sitt lager, så att jag kan
justera i efterhand också. När jag fått rätt form och placering gör
jag ett lager av dessa sex block-lager. Därefter tona jag ytan så
att den blir något mörkare upptill. Den här ytan kommer ju att möta
en ljusare så småningom och då förstärker jag ljushetsinduktionen på
det här sättet. Sist använder jag färgpyts-verktyget och gör om
färgen från gråbrun till blågrön. Använda verktyg:


V Z
W L
G O
G H |

9. Så fortsätter arbetet med hela postamentet. Jag beslutar
också att ändra på placeringen av sfären som ligger på postamentet,
varför jag helt enkelt placerar "marmorplattor" över den ytan. Här
syns nu ljushetsinduktionen mellan plan- och sättsteg på
postamentet. Givetvis måste man hämta in nya marmorbitar hela tiden,
så att det inte blir en tråkig upprepning av samma mönster. Använda
verktyg:
        
V Z
W L
G O
G R
J |

10. Här tillkommer en ny sfär och dess skugga på postamentet.
Även skuggan på trappsteget har målats in nu. Utöver funktionen
mörka ner har nedanstående verktyg använts:

  
M V
Z W
L G
H I |

11. Den här marmorytan (kolonnens bottenyta) är formad på rätt sätt redan innan jag
klistrar in den i bilden. Använda verktyg:
        
V Z
L L
W G
O G
R

I J |

12. På samma sätt fortsätter jag med kolonnens olika delar.
Det bli mycket finjusteringar med skuggor, dagrar och alla små röda
linjer som nu skall bort. Det är ju ytorna som skall göra formen,
inte linjerna.
        
V Z
W L
G O
G R
O
|

13. Den tunna konkava ytan på kolonnen.
        
V Z
W L
G O
G S
O |

14. Den korta cylindriska formen och den stora cylindriska
formen på kolonnen, marmormönstrad. Samma verktyg som tidigare. Jag
använder de flesta mer eller mindre och jobbar ofta med 6-700
gångers förstoring.
        
V Z
W L
G O
G S
O |

15. Så kommer kannelyrerna på kolonnens yta. Här kommer även
airbrushen till hjälp. Det är alltså en funktion hos
penselverktyget.
   

Z L
G O
O B |

16. Den sista konvexa ytan på kolonnfoten och den invändiga
delen av fot och kolonnskaft. Efter en veckas jobb börjar bilden bli
klar. Nu saknas bara de små "själarna" som skall fly fältet.
        
Z W
L G
O G
S
O B
|
|

© Björn Carlén: "Rekviem"
17. Nu är bilden klar. De små sfärerna
gjordes genom att kopiera den större och sedan förminska dem och göra
dem mörkare och något transparenta. Allra sist gjorde jag hela
bilden något ljusare.
 
W V
M |
|

18. Allra sist kollar jag hela bilden, om det är något jag
missat. Nu används stark förstoring. Jag kollar också längst ut på
bilden och ser efter om ytorna är med hela vägen. Om inte beskär jag
bilden något. Det rör sig oftast om mindre än 1 millimeter.

Z J
C
Spara nu bilden i den här tunga versionen i TIFF-format utan någon
komprimering. I det här fallet blev bilden 488 MB "tung". Under
arbetets gång har den då och då varit mycket tyngre. Det händer när
jag jobbar med många lager. I slutversionen har jag endast ett
lager. Har jag stora rena tonade ytor är det bra att lägga på ett
svagt gaussiskt brus på 1 - 1,5 %. Hämtas vid filterfunktionen.
Detta för att det inte skall bli ränder vid utskriften. Nu kan man gå
ner till färgdjup på 8 bitar per kanal och spara bilden på nytt fast
då i ett något annorlunda namn. Det är bra att ha en version
som är utan brus som du kan gå in och arbeta vidare i om det skulle
behövas efter första provutskriften. Vissa filter (de flesta) går
inte att använda med 16 bitars färgdjup. Då får man tillfälligt gå
över till 8 bitars.
Nästa moment är att skriva ut 8 bitars bilden inkl. eventuellt brus på en Epson storformatsskrivare med rätt bläck och på rätt papper. Då
dessa skrivare är mycket dyra (90.000 och uppåt för de större A1-A0
bredd), kan det vara idé
att köpa den här utskriftstjänsten. Nöjer man sig med mindre bilder
finns det Epsonskrivare med den här tekniken till överkomliga
priser.
Hade jag gjort den här bilden som en serifoliegrafi (handkolorerad
serigrafi) hade färg och
papperskostnaderna blivit ungefär lika stora eller något större och arbetstiden hade
blivit 4 till 5 gånger längre (ca 200 timmar) och jag hade varit
tvungen att arbeta med ohälsosamma färg- och lösningsmedel.
Slutresultatet hade inte blivit bättre. Hållbarheten hade
blivit sämre och priset för konsumenten hade blivit betydligt högre.
Björn Carlén i januari 2009
|