1. Digitalkamera med så hög upplösning som möjligt. Det går med vanlig kamera också om man har möjlighet att överföra bilderna i digital form (på CD eller med hjälp av scanner).

2. Dator med bildredigeringsprogram (PhotoShop 7.0, eller något av CS-varianterna) och helst också ett layoutprogram (exempelvis InDesign CS4 eller Pagemaker). Stort ram-minne i datorn.

Man kunde göra bilder med fotoschabloner före datorns tid också. Då använde man lith-film som exponerades med olika tider och fick ligga i framkallningsbadet varierande tider. På det sättet kunde man få flera schablonfilmer med olika mycket "svärta". Dessa filmer kunde man sedan bearbetas vidare manuellt. Den möjligheten finns i dag också även om det börjar bli allt svårare att få tag i film och framkallare för det här ändamålet.

3. Bläckstråleskrivare med möjligheter att skriva ut overheadfilm med riktigt opak svärta.

4. Tryckbord för screen. (Se vid tryckbord).

5. Minst en screenram med spänd väv.  (Se vid screenram). (Har man fler ramar kan man rationalisera).

6. Övriga screenredskap. (Rakel, tryckpapper, färger, palettkniv, glasskiva, distansplatta, lösningsmedel för de färger man använder. Kopieringsmöjligheter av fotoschabloner, dubbelhäftande tejp m.m.).

Förkunskaper
Upphovsmannen behöver inte kunna rita, måla eller skära schabloner, men däremot ha känsla för rytm och komposition, kunna färgblandning både i dator och vid tryckbordet och ha mycket fantasi för att kunna utveckla och bearbeta utgångsmaterialet (fotot) som måste vara gjort av upphovsmannen. (Upphovsmannarätt gäller även för foton). Man måste givetvis också kunna hantera en dator och vara rätt så kunnig i "Photoshop" och i det layoutprogram man använder.

Liksom vid alla grafiska tekniker är noggrannhet också en nödvändig egenskap.

     
Några grafiska blad med utgångspunkt från de översta fotona.
(Även de två högra bilderna i den nedre raden är ur solrosfröna)

Ovan ser du det färdiga grafiska bladet. De sista schablonerna är gjorda som folieschabloner för airbrush. Alltså en insprutning av färg för att få sfärer och atmosfär (luftperspektiv).  Det är den tekniken tillsammans med traditionell serigrafi jag kallar serifoliegrafi.  I det här fallet behövdes det 3 moment för detta. Totalt blev det alltså 14 moment för att klara det här bladet.

Nu skall vi i första hand se hur jag arbetat för att få fram de 11 originalen till fotoschablonerna i datorn.

Det finns många olika sätt att få fram schabloner. (Med flit undviker jag rastermetoder som känns alltför reproducerande). Här har jag valt att reducera bilden till 10 olika färgtoner (finns som en funktion i "Photoshop") och gjort schablonerna efter kulörer.
(På något sätt måste man alltid göra reduceringar eftersom man i en bild kan urskilja ca trettiotusen nyanser om man är otränad. Är man tränad klarar det mänskliga ögat ca trehundratusen nyanser medan datorn kan framställa miljontals som vi emellertid inte kan se skillnad på).

De vita kvadraterna i hörnen ligger utanför själva bilden och används som passmärken mellan de olika färgerna. Även de små svarta fyrkanterna i hörnen (som ligger inne i bilden) fungerar som passmärken och kommer tillsammans med de vita och införd text (FÄRG 1) att blockeras innan tryckning sker.

Schablon nr 2 görs för färgerna 2, 3 och 4.
Schablon nr 3 görs för färgerna 3, 4 och 5.
Schablon nr 4 görs för färgerna 4, 5 och 6.

Ovanstående bild är schablon nr 5. Där har jag valt att markera alla färger från och med 5 till och med 10. På det sättet garanterar jag att inga vita linjer uppstår mellan två långt från varandra stående färger.

Sedan fortsätter man med resterande schabloner.
Schablon nr 6 görs för färgerna 6, 7 och 8.
Schablon nr 7 görs för färgerna 7, 8 och 9.
Schablon nr 8 görs för färgerna 8, 9 och 10.
Schablon nr 9 görs för färgerna 9 och 10.
Schablon nr 10 görs för färg 10.

Nu borde färgen inte ligga mer än i fyra lager någonstans på bilden. Detta sparar färg. Har man ett hårt pressat papper kan man inte heller ha för många färgskikt. Då är risken stor att färgen spricker sönder. I den här bilden kommer jag att använda "Hahnemühle 400 gram" och det är ett rätt så strukturerat papper som i och för sig tål mycket mer än fyra lager.

Nedan här ser du hur bilden med hjälp av de olika schablonerna växer fram. Litet om redskap, material och tryckteknik kommer längre ner på sidan.

          
Färg 1                                                                Färg 2

          
Färg 3                                                               Färg 4                 

           
Färg 5                                                               Färg 6

            
Färg 7                                                               Färg 8            

            
Färg 9                                                              Färg 10   

Schablon nr 11. Genom denna schablon trycker man sist en gulvit transparent färg (uppe i "himlen")  och får då resultat som du ser på nedanstående bild.

Bilden är ännu inte klar.  Nu skall handkoloreringen ta vid. Arbetet med folieschablonerna tar jag inte upp här. Hur sådana bilder kommer till kan du se vid SERIFOLIEGRAFI

Nedan följer nu litet om redskapen och processen vid tryckning med fotoschabloner.

     
Tillskärning av tryckpapper             Tryckpapper på luftning               Förberedelse för fastsättning av film

Precis som vid processen för serifoliegrafi klipper jag till papper för trycket. Pappersfabrikat är Hahnemühle 400 gram. Alla arken skall vara lika stora och för att få passning åtminstone ha ett hörn i 90 graders vinkel.
Man klipper till några fler ark än vad tänkt upplaga kräver. Ett eller två ex skall exempelvis användas som "passningsark".  Några "försvinner" dessutom alltid under tryckningens gång.

Innan tryckningen börjar, bör bladen luftas i det rum där tryckningen skall ske. De måste ha samma luftfuktighet (tolerans ca 2 %) och temperatur under hela processen. Bra att ha är alltså en termometer, en hygrometer och ibland en luftfuktare eller luftavfuktare, beroende av vilket klimat det är.

Som torklina använder jag en väl sträckt inplastad stålvajer. Monteringen är gjord så att linan med lätthet kan sträckas ytterligare. När det exempelvis hänger 80 bilder med 20 färger börjar det bli tungt. Bladen hängs med pappersklämmor som kan löpa fritt på linan.

Innan kopieringen på serifotofilm sker, förbereder man  tryckbord och screenram för fastsättning av filmen. Man placerar en ca 10 mm tjock platta exempelvis kapaplast på tryckbordet och ovanpå denna en ca 4-5 mm tjock glasskiva. Kanterna och hörnen  måste vara ordentligt avfasade så att de inte skär sönder duken när den senare pressas mot väven.

        
Slippasta för ny väv. Schneidlers "Prep 101".  Direktemulsion Schneidlers "Dirasol 915" (två komponent). 
Schneidlers "Strip La"   (borttagningsmedel för emulsion).    Schneidlers beskiktningstråg,  aluminium

Man kan som ljuskänsligt screenfotomatrial använda 1. UV-härdande fotoemulsion eller  2. UV-härdande shablonfilm.

1. UV-härdande fotoemulsion. (Används nästan alltid när man arbetar med vattenbaserade färger)
Schneidler för en sådan som heter "Dirasol 915". Kan användas både till vattenbaserade och terpentinbaserade färger. Man tar bort emulsionen med "Strip La".
Emulsionen läggs direkt på den uppspända screenväven med ett så kallat beskiktningstråg. Processen bör ske i rött mörkrumsljus och ramen måste under torkperioden och fram till kopieringen stå i ett helt mörkt rum. Skulle screenväven tidigare vara oanvänd bör den först "ruggas upp" med litet slippasta, "Prep 101". (Gäller även för den indirekta metoden som beskrivs vid 2 under nedanstående bilder).

          
 Schablonfilmen "Five Star".     Placering av filmer o glas.          Obs! Originalet spegelvänt

2. I motsats till ovanstående som kallas direktemulsionmetoden finns också möjlighet att använda sig av en indirekt metod med hjälp av UV-härdande shablonfilm. Den metoden är perfekt när man använder terpentinbaserad färg, eftersom filmen är tålig mot praktiskt taget alla lösningsmedel utom vatten. Använder man vattenbaserad färg börjar schablonen att förlora skärpa efter ca 15 tryck.
Det är den indirekta metoden jag kommer att visa här. Jag arbetar uteslutande med terpentinbaserad färg och använder bra skyddsutrusning (Evakueringsfläktar, övertrycksmask, skyddshandskar m.m.) för att förhindra skador på ögon, lungor och händer.
Schneidler har en sådan här film som heter "Five Star" (är röd till färgen). Efter avslutat arbete tar man bort filmen med kaustiksoda och vatten. Fördelen med den här metoden är att man kan arbeta med små filmbitar om det bara är en detalj som skall göras. Det är också en mindre omständig process. Man behöver heller inte någon högtrycksspruta vid framkallning och rengöring. Screenramen behöver överhuvudtaget inte utsättas för särskilt mycket vatten.

Man börjar alltså att klippa till den filmbit man behöver. "Five Star" finns att köpa på rulle 104 x 1000 cm. Hanteringen sker i rött mörkrumsljus. Då behöver man inte stressa. Är man i vanligt gult lampljus måste man arbeta snabbt för att inte förstöra filmen. Dagsljuslampor eller vanligt dagsljus får inte användas.

Vid kopieringen kan man använda halogenlampor (billiga) eller speciallampor (dyra). Man behöver inget vakuumbord utan det räcker med att ha ett par 4-5 mm tjocka glasskivor. På bilden ovan ser du i vilken ordning man placerar delarna.

1. En 4-5 mm tjock glasskivan i botten.
2. En mörk pappkartong så att inget ljus studsar tillbaka på filmen.
3. "Five Star" med plastbäraren uppåt. (Den blanka sidan uppåt).
4. Originalet (Overheadfilm från datorn) placeras spegelvänt ovanpå "Five Star"-filmen
5. Sist den andra tjocka glasskivan. Allt sammanpressat vilket sker automatiskt på grund av den övre glasskivans tyngd.
6. Tänd belysningen. Tiden är beroende av avstånd och antal lampor. Vid ca 60 cm avstånd och två speciallampor använder jag 6 minuters belysningstid. Här får man prova sig fram.

Arbetar du relativt snabbt behöver du inte mörkrumsljus när du placerar fotofilmen mellan glasen.

                 
Belysning av film.                       35% väteperoxid.                                        Varmvattenbadet (43-45 grader)

Direkt efter belysningen skall filmen framkallas. Det sker i utspädd väteperoxid. Man tar 25 delar 18-20 gradigt vatten och 1 del 35% väteperoxid och häller blandningen i en fotoskål stor nog för filmen som skall framkallas. Här lägger man filmen med skiktsidan uppåt (den blanka sidan neråt) och vaggar skålen under 60 sekunder. "Framkallningsvätskan" skall hela tiden skölja över hela filmen. Överskrider man 10-15 sek verkar det inte göra något. Man kan arbeta i vanligt lampsken. Framkallningsvätskan fungerar några timmar och räcker till flera filmer. (Om man har flera ramar kan man alltså rationalisera det hela. Själv har jag elva uppspända screenramar).

Innan man placerade filmen i framkallaren bör man i en annan skål ha hällt upp 43-45 grader varmt vatten samt i skålen placerat ett mjukt tygstycke eller bättre en liten natursvamp. Det är bra om den skålen är ljus (vit) så att man lätt ser när icke belysta delar (svarta partier på originalet) blir genomskinliga.

     
Framkallning i mycket utspädd väteperoxid.             Fortsatt framkallning i varmvattenbadet och slutligen sköljning i 18-gradigt vatten

Direkt efter väteperoxidbadet placeras filmen i varmvattenbadet fortfarande med skiktsidan uppåt. Nu stryker man med svampen eller den mjuka tygtrasan  över hela ytan (viktigt) och tvättar fram bilden. Det här är en rätt så snabb process (givetvis beroende av filmens storlek). Använd alltid den mjuka svampen eftersom man annars lätt skadar den relativt ömtåliga skiktytan. Eventuellt får du byta vatten under "rengöringen". Jag brukar vara på diskbänken så jag lätt kan tömma det rödfärgade vattnet och tappa på nytt varmvatten från kranen.

När bilden är "framkallad" i varmvattenbadet placerar man filmen i ett tredje bad med kallt vatten (ca 18 grader) och därefter lyfts den direkt till tryckbordet för fastpressning i screenväven.

En kortare tids torkning med varmluftsfläkt.  Schablon nr 1

Nu läggs serifotofilmen med skiktsidan uppåt på den upphöjda glasskivan. Därefter fäller man ner ramen  med den uppspända screenväven och pressar fast den mot filmen på glasskiva. För att hålla kvar ramen i det här läget kan man använda ett par tvingar.

Nästa moment är att lägga pappershanddukar eller hushållspapper ovanpå screenväven och med en vals pressa bort och suga upp allt överflödigt vatten från filmen. Därefter valsar man under hårt tryck några gånger utan uppsugningspapper och slutligen blåser man en kortare stund med en varmluftsfläkt (hårtork) över ytan. Obs! man får inte blåsa för länge. Filmen får inte bli alltför torr.

Efter varmluftsblåsningen lossar man på tvingarna och öppnar (den sitter fast med gångjärn i ena ändan) mycket försiktigt screenramen. Helst bör ramen nu stå och torka några timmar eller mer (gärna över natt). Därefter drar man loss plastbäraren på vävens undersida. Gör man detta för tidigt kan filmen fläckvis följa med och hela proceduren måste göras om.

Blockeringsfiller
(Svenska Handtrycks "A-filler")

Utskrapning av filler med hjälp av en kartongbit.

Slutligen blockerar man de partier utanför filmen där väven fortfarande är öppen. Passmärkena kan man vänta med tills man placerat passhörn på tryckbordet. Fillern som i det här fallet är aceton- eller thinner-löslig  (skulle gått bra med vattenlöslig också) måste läggas tunt och jämnt. Detta sker lättast med en rakt avskuren kartongbit.

Fördelen med thinner- eller aceton-löslig filler är att man då kan få bort den utan att skada filmen, om man av misstag har fått filler på ytor som skulle vara öppna. Hade man då haft vattenlöslig filler skulle filmen förmodligen delvis lösts upp.

         
Färdigblockerad screenväv. (Ej passm)    Efter passningstryckningen                                   

Den första schablon som nu är på plats är inte nummer 1 utan nummer 5. Det är den schablonen som kommer att trycka störst färgyta (se högre upp på sidan) och passar därför bra att ha som "passningsschablon" för de övriga färgerna (schablonerna).  Man placerar alltså tryckpapperet på ett lämpligt sätt så att man får jämna marginaler på sidorna Upptill behöver man litet extra "luft" eftersom arken kommer att hänga i pappersklämmor och kan bli något deformerade där.

När arket är på plats drar man på vanligt sätt (se längre ner) en mörk färg genom schablon nummer 5. Även passmärkena skall här tryckas. Se detaljbilden ovan.
Nu är det klart att börja själva tryckningen av upplagan. Först den ljusaste färgen (gult i schablon 1). Har man nu inte flera ramar måste man göra ren den väv man har och sedan sätta fast just schablon nr 1 på samma sätt som jag visat högre upp på sidan.
Här nedan visar jag rengöringsproceduren. Hur man tar bort fillern och den indirekta serifotofilmen.

Nerfällning av screenram över distansskiva, plast och tidning. Man behöver inga tvingar här. Börja med att tvätta bort filler. Har du använt "A-filler" eller liknande är det aceton som gäller. Skulle du vara överkänslig för detta nagellackborttagningsmedel kan du använda "4H Glove". Handskar som är dyra men tål allt även om de är en aning ömtåliga.

Häll litet aceton direkt på det område som skall rengöras och dränk även in en bomullstuss med aceton som du tvättar med. Det mesta av fillern kommer nu att fastna på tidningen. Lyft därefter, medan väven fortfarande är blöt, upp ramen och fortsätt på bägge sidor av väven med thinner på ena bomullstussen och aceton på den andra. (Aceton är bäst på att ta bort filler och thinner på eventuell kvarvarande färg). Torka torrt med hushållspapper. Vänd sedan på tidningen och fäll ner ramen igen. Blanda i ett litermått en halv liter varmt vatten och ca 1/2 dl kaustiksoda. Rör om. Var här rädd om ögon och händer. Visir eller hellre övertrycksmask med visir är väldigt bra att ha. Skyddshandskarna behöver här inte inte vara de dyra "4H Glove" utan det duger med engångshandskar som kan användas ett par tre gånger. De kostar inte mer än ca 1 kr styck. Det är faktiskt en fördel att använda engångshandskar som man efter några gånger slänger. Har man dyrare skyddshandskar kan det hända att kaustiksoda kommer in i handsken och nästa gång du använder dem, märker du inget förrän handens fuktighet aktiverar kaustiksodan inne i handsken.

Häll den utspädda kaustiksodan över filmen. (Se vänstra bilden). Tvätta sedan med en indränkt bomullstuss och snart har du löst upp filmen. Du kan också försiktigt använda en vanlig diskborste. För att neutralisera kaustiksodan tvättar du efter med utspädd ättikssprit. (Ungefär i samma proportioner som med kaustiksodan, en halv dl 12% ättikssprit i en halv liter vatten). Lyft därefter upp ramen och tvättar från bägge sidor med ättikspritslösningen och därefter med vanligt vatten. Eventuellt, om det fortfarande finns filler eller färgrester kvar, får du också tvätta med thinner/aceton och torka torrt med hushållspapper.

Efter att man har satt fast den nya schablonen (nu för färg 1), skall du passa in tryckarket så det stämmer med schablonen. Här kommer passmärkena väl till pass. Eftersom du tidigare gjorde ett "passningsark" med mörk färg kan du nu placerar arket  på baksidan av väven och pejla in passmärkena i schablonen med tryckarkets. För att lättare se det här släcker du allmänbelysning och placera endast en lampa på andra sidan screenväven så att du får en motljuseffekt. Då ser man även igenom ett 400 grams papper. När du kommit rätt häftar du tillfälligt fast tryckarket med ritbordstejp. Det får inte sitta för hårt. Fäll sedan ner ramen med vidfästat tryckark. Slå på dammsugaren (tryckbordet är ju ett vakuumbord, se tryckbord). Tryck litet med handen så att det verkligen fastnar på tryckbordet. Låt dammsugaren vara påslagen när du lyfter upp ramen och avlägsnar tejpbitarna. Fäll sedan ner ramen igen och kolla nu vidare att passmärkena sitter helt rätt. Det ser du när du trycker väven mot tryckbordet. Skulle så inte vara fallet måste du slå av dammsugaren och rucka litet på passningsarket. Slå på dammsugaren och kolla igen. Fortsätt tills du verkligen har passning. Låt sedan dammsugaren vara påslagen.

När arket är på plats sätter du fast passningshörnen. Det är tidigare tillklippta pappersremsor i samma  papperskvalitet som tryckarket. (Det skall inte bli någon märkbar höjdskillnad mellan tryckark och remsa). På baksidan av remsorna har du en dubbelhäftande tejp så placerad att ena långsidan har en spalt utan tejp och den andra långsidan skall ha tejp ända ut till kanten. (Viktigt). Lättast gör man dem genom att placera tejpen på långa remsor som du sedan först skär på längden, dels rakt genom tejpen, dels en bit från tejpen så du får spalten utan fäste. Sedan klipper du dem i lagom långa längder (5-7 cm).

Nu först slår du av dammsugaren och placera smalare diagonalflikar ovanpå nedre passningshörnen. De är till för att snabbt kunna passa in tryckarken när processen är igång.   Använd även här ritbordstejp, så blir det lättare att få bort dem när tryckningen är avslutad. Testa nu med några andra ark i den blivande upplagan. Skulle de inte helt stämma, måsta man vara konsekvent. För min del följer jag alltid det vänstra hörnet och de nedre passningsremsorna. Skulle det slå fel på långsidan så får det då göra det. Det blir ju likadant för varje schablon om man alltid använder det förtryckta passningsarket som mall.

Nu lägger man dit det första helt otryckta arket och börja med färg 1 (vänstra nedanstående bilden). Som jag nämnt tidigare trycker ju den här schablonen både färg 1,2 och 3. Detta för att slippa vita kanter mellan färgerna. Det räcker att papperet på grund av temperatur eller luftfuktighet skulle ändra sig, om än så litet, för att detta skall inträffa.   
Den högra bilden är tryckt med schablon 2 som alltså trycker färg 2, 3 och 4.   

I det här fallet tryckte jag först med en köpt rakel som hade något styvare "rakelgummi" men eftersom Hahnemühle 400 grams papperet har en rätt kraftig struktur fick jag snart byta till en rakel med mjukare "rakelgummi". Den blir då följsammare i alla "gropar".

Efter att man placerat papperet med hjälp av passmärkena, slår man på dammsugaren och drar rakeln under ganska hårt tryck mot sig. Därefter lyfter man upp ramen (se ovanstående mittersta bilden), vänder på rakeln och drar under lätt tryck en gång baklänges. På det sättet är inte risken lika stor att det blir stopp i maskorna och så har man alltid färgen på rätt ställe. Därefter hänger man upp rakeln på högra ramkanten. (Se screenram och raklar). Nu först slår man av dammsugaren vars kontakt skall sitta alldeles i närheten av ens, i detta fallet, högerhand och hänger upp arket på tork medan man direkt efter placerar ett nytt på tryckbordet. Det får inte bli stopp i processen. Dörrsignaler eller telefoner som ringer får man ignorera.

Efter avslutad tryckning (färg 1), börjar rengöringen som måste göras i direkt anslutning till tryckningen. Det går inte att ta fikapaus ännu. Börja med att lägga en skyddsduk av något slag under väven. Man vill ju inte ha tryckbordet nersmetat med färg. Själv använder jag någon typ av väv som används på sjukhusen i samband med operationer. Den är väldigt tålig mot de flesta lösningsmedel samtidigt som den är litet sugande utan att för den skull släppa igenom någon färg eller några vätskor.
Först gör man ren rakeln. Det är viktigt att ingen färg torkar in här. "Eggen" skall vara knivskarp. Överhuvudtaget får det inte finnas någon färg kvar på rakeln, inte någonstans. Den färgen har nämligen väldigt lätt att komma in i nästa färg du trycker. Har man som jag terpentinlöslig färg är det balsamterpentin som gäller som rengöringsmedel. (Absolut inte thinner eller aceton). Använd bomullstussar indränkta i terpentin och låt det gärna rinna över väven. Här på bilden har jag inte handskar på mig men det borde jag haft. Det går utmärkt med samma typ av engångshandskar som jag använde i samband med kaustiksodan.

Med hjälp av en palettkniv "lyfter" man sedan upp överflödig färg. Den kan återanvändas. Den terpentinlösliga screenfärgen är väldigt tålig. Av en tillfällighet hittade jag nyligen en burk färg som inköptes 1976 (jag skriver inköpsdatum på locken).  Den fungerade fortfarande. Jag behövde bara späda ut den med litet balsamterpentin, så var den som ny.

Efter rakelrengöring och "upplyftning" av färg börjar man med grovrengöring av hela screenväven. I det här fallet med balsamterpentin. Man gör det i flera omgångar och torkar med hushållspapper mellan varven. Helt ren blir inte väven så här utan i slutet lyfter man upp ramen och använder två bomullstussar med terpentin och tvättar väven (öppna delar) från bägge sidorna. (Se nedanstående högra bild). Därefter torkar man torrt med hushållspapper.

Nu är förhoppningsvis ram och screenväv rena och det är dags för schablon nummer 2. Har man inte fler ramar, så måste man alltså ta bort filler och serifotofilm enligt vad jag tidigare beskrivet.

Skulle man ha fler uppspända ramar har man säkert redan satt fast schablon 2 i den, och då är det bara att lossa på sprintarna på ramens gångjärn och montera fast den nya.

Nu måste man först avlägsna de gamla passningshörnen. Om man har svårt att få tag i remsans hörn kan man försiktigt använda en fönsterskrapa, men se upp så du inte skär i laminaten. Det brukar räcka att man få tag i ett hörn så kan man med fingrarna dra bort hörnen. Det var av den anledningen vi hade en "spalt" som inte var tejpad på de här remsorna.
Efter borttagningen är det alltid litet tejpklister kvar på tryckbordet. Tvättas bort med  aceton.

Sedan upprepar man moment 1. Att passa in tryckpappret för färg 2.  På nytt använder man sig av det tryckta passningsarket. (Se högre upp på sidan och mittersta nedanstående bild).

    
© Björn Carlén: På främmande mark (Alt II)

Efter 11 färger                                               Efter handkoloreringen av sfärer och atmosfär.