"Ikaros och Daedalus" tillkom i samband med en temautställning "LUFT, ett av de fyra elementen". Tidigare hade jag hållit på med ett flertal olika labyrint-bilder (se nedanstående exempel) och då var kopplingen rätt så nära till "Ikaros" och hans pappa Daedalus "luftflykt" från labyrinten i Knossos på Kreta.

© Björn Carlén: "Utväg", serifoliegrafi     

© Björn Carlén: "Vilse", akryl

© Björn Carlén: "Upphettad", akryl   

© Björn Carlén: "Ariadnes garn"

© Björn Carlén: "Ikaros", akryl

© Björn Carlén: "Ikaros", (detalj)

     
© Björn Carlén: "Ikaros och Daedalus", serifoliegrafi

Efter att jag kommit fram till hur bilden i stort skall se ut, gör jag ett "tryckschema". Man kan spara mycket tid på det. Varje "step" tar ju totalt ca 10 timmar. Tänker man noga igenom tillvägagångssättet i processen upptäcker man att det ibland finns "genvägar". Du kan se exempel på tryckschema till bilden "Expansion" vid grafiska blad.
Nu kommer det här att bli en "serifoliegrafi". Det är en grafisk term som inte finns ännu, men "Collografi", "Riston", "Image On" fanns inte heller för några år sedan. Serifoliegrafi har jag arbetat med under många år men har kallat det för "Handkolorerad serigrafi". Det är en blandning av vanlig serigrafi som görs i tryckramen genom en screenduk och att spruta färgen genom en montagefolie i stället för att dra alla färger med rakeln på screenduken. Du kommer att se mer av denna teknik längre ner på sidan.

Här klipper jag till papper för trycket. Pappersfabrikat är Hahnemühle 400 gram. Alla arken skall vara lika stora och för att få passning åtminstone ha ett hörn i 90 graders vinkel.
Som mål har jag att den här upplagan skall bli 40 ex. Därför klipper jag till några till. Det "försvinner" alltid några under tryckningens gång.

Innan tryckningen börjar, bör bladen luftas i det rum där tryckningen skall ske. De måste ha samma luftfuktighet och temperatur under hela processen. Som torklina använder jag en väl sträckt inplastad stålvajer. Monteringen är gjord så att linan med lätthet kan sträckas ytterligare. När det exempelvis hänger 80 bilder med 20 färger börjar det bli tungt. Bladen hängs med pappersklämmor som kan löpa fritt på linan.

Jag gör alltid ett linje-original på en montagefilm lika stor som de ark jag skall trycka på.

Oftast skär jag schablonerna. Sällan, med undantag av om jag skall ha väldigt små detaljer, använder jag indirekt serifotofilm eller ljuskänslig emulsion för att på fotografisk väg överföra en schablon.

Eftersom jag oftast använder terpentinlöslig färg och acetonlöslig skärfilm och filler, börjar jag med att ta bort gamla schabloner med aceton. Tryckfärgen har givetvis tagits bort direkt efter föregående tryckning.

Att placera en ca centimetertjock skiva och ett par tidningar under väven fungerar bra. All "A-filler" och schablonfilm försvinner snabbt med aceton.

Kvar finns kanske en indirekt serifotofilm. För att få bort den måste man använda kaustiksoda.

Här måste man vara försiktig och använda både ansiktsskydd, andningsskydd och skyddshandskar.

Efter tvättning med kaustiksoda utspädd i vatten är det bra att tvätta med litet ättikslösning för att neutralisera den basiska lösningen. Därefter givetvis vanligt vatten.

Nu är vi framme vid fastsättningen av första schablonen. Först en centimetertjock skiva ("Kapaplast") och därefter en kantslipad 4 mm tjock glasskiva. Kantslipad för att det inte skall vara någon risk att den skär sönder screenväven.

Nu placeras den utskurna schablonen på glasskivan. Schablonen har en "plastbärare" som gör att jag kan skära ut "öar" om jag vill och få dem att hamna exakt på rätt ställe. I det här fallet är det "Ikaros" och speglingen av "Ikaros" som bildar öar. Som fastsättningsvätska använder jag en blandning av thinner och T-sprit (60 % thinner och 40% T-sprit). Hade det varit en indirekt serifoto-schablonfilm hade jag inte behövt någon fastsättningsvätska utan endast på ovansidan lagt ett par remsor hushållspapper och sedan pressat med en gummivals mot glasskivan. Då hade filmen genom att den vid framkallningen blivit helt blöt av vatten fastnat på undersidan av väven. Den filmen är också försedd med en plastbärare.

Man pressar ner duken mot glasskivan innan fastsättningen. Gångjärnen gör ju att ramen sitter fast i ena kortändan och i den andra, nere vid järnlisten, använder man ett par tvingar. På det sättet pressas glasskivan och schablonfilmen mot screenvävens undersida. Blöt sedan rikligt en mindre bomullstuss med fastsättningsvätska (A-solvent eller en blandning av thinner och T-sprit). Dra snabbt med den indränkta tussen över schablonen. Gnid inte en massa gånger fram och tillbaka. Direkt efter övergången med fastsättningsvätskan tar du en större bomullstuss och under tämligen hårt tryck torkar du torrt det nyss indränkta partiet. Så fortsätter du tills hela schablonen är fastsatt. Torka därefter en stund med en hårtork. Slutligen tar du bort tvingarna och viker upp ramen. Fixera den med den tidigare ditsatta fönsterhaken (Se sidan om screenramen). Nu drar du med viss försiktighet bort "plastbäraren". (Se bilden ovan till höger). Hade det varit den indirekta serifotofilmen hade du gjort på samma sätt men torkprocessen hade varit längre innan du kunde dra bort plastbäraren.

Eftersom schablonen i regel inte täcker hela vävytan måste de partier som ligger utanför schablonen blockeras. Annars kommer ju färgen att komma igenom där. Det gör man med en kartongbit och A-filler eller limfiller (vattenlöslig) beroende av vilken typ av färger du skall använda.
A-filler klarar både terpentinlösliga och vattenlösliga färger medan limfillern endast stoppar mot terpentinlösliga. Se till att det är luft under ramen när du gör det här momentet.  Man kan lägga en liten kloss vid den nedre ramkanten, så att väven kommer att stå i en svag vinkel mot tryckbordet.

Ofta kombinerar jag dessa fillertyper. Jag kan exempelvis vilja blockera delar av en acetonlöslig schablon för sedan kunna komma tillbaka utan att schablonen blivit förstörd. Då använder jag en limfiller ovanpå delar av en acetonlöslig. Fillern kan efter trycket sedan tvättas bort med vatten utan att skada den ursprungliga schablonen. Detta förutsätter givetvis att jag använder terpentinlöslig färg.

Sysslar man med fotoschabloner har man andra möjligheter. Då skär eller målar man inte schablonerna för hand utan för över dem fotografiskt till väven. Då finns det tre olika typer av schabloner: Emulsion, kapillärfilm och indirekt serifotofilm.

För att få passning mellan färgerna måste man ha någon typ av passmärken på tryckbordet. Här skär jag till remsor av samma sorts papper som jag skall trycka på. Bredden på remsorna kan vara ca 2 cm. Baksidan förses med dubbelhäftande tejp. Efter att noga ha placerat montagefilmen (som ju tidigare är tillklippt samtidigt som tryckpappren) så att den stämmer i förhållande till schablonen trycker man fast två passningsremsor så att de kommer alldeles intill vänstra nedre hörnet. För att lättare se montagefilmens hörn kan man rita med en tuschpenna längst ut på filmen.

Vidare behövs en remsa längst upp på långsidan till vänster och ett hörn nere till höger. Där skall dock den remsa som ligger mot högra långsidan vara ca 2 mm utanför montagefilmen. (Se bild ovan till höger). Detta för att det ibland kan vara något papper som inte har exakt samma bredd som montagefilmen. Om ett papper är något mindre gör inte så mycket men om det är större blir det besvärligt. Den remsan som ligger mot nedre montagefilmens baskant skall givetvis vara alldeles intill filmen. Under hela denna inpassning låter man dammsugaren vara på så att filmen ligger precis så som pappren kommer att göra under tryckningen.

Ovanpå hörnen placerar man sedan på diagonalen en tunnare pappremsa som är till för att underlätta inpassningen av tryckpappret. Själva hörnet får inte övertäckas. För fastsättning av den remsan använder jag ritbordstejp.

Inpassning av första papperet. Skulle nu inte alla papper vara exakt lika stora eller att vinkeln skulle avvika något bestämmer jag mig för att nedre vänstra hörnet skall alltid vara på plats. Nästa prioritering är att papperets nedre baskant alltid ligger mot nedre passmärkena. Skulle det då något avvika uppe till vänster, får det göra så. Bara man är konsekvent.

Innan man med rakeln drar färgen över väven måste man slå på kontakten till dammsugaren. Då kommer papperet att ligga helt still och inte delvis klistra sig fast på undersidan av väven. Efter att man dragit uppifrån och ner under ett rätt så hårt och jämnt tryck, lyfter man upp ramen något. Vänder rakeln och drar ett rakeldrag "baklänges". Nu skall trycket inte vara stort. Detta är till för att fylla alla maskor med färg så att det inte torkar till i detaljer. Därefter hänger man rakeln på tryckramens ena långsida, lyfter bort det nytryckta pappret, hänger det på linan och lägger dit ett nytt. Allt utan uppehåll. Skulle telefonen ringa nu, bryr du dig inte. Det får inte bli stopp i processen. Då får du en extra arbetstid på ca en timme.

Så här fortsätter man papper efter papper tills hela upplagan är klar.

Så kommer rengöringen. Först använder jag en vanlig palettkniv och lyfter överflödig färg tillbaka i burken. Därefter gör jag rent med lacknafta och sist med balsamterpentin. Under hela tryckningen och under rengöringen har jag bra ventilation. En stor utsugningsfläkt i rummet och själv bär jag övertrycksmask. Händerna behöver inget skydd under tryckningen men vid rengöringen kan jag använda sådana där tunna smidiga engångshandskar. Kostar inte särskilt mycket. De klarar ca tre omgångar ramrengöringar med lacknafta och terpentin.

Nu hade jag här tänkt att kunna använda samma schablon för att trycka "vattnet". Ikaros och speglingen av Ikaros skall inte tryckas nu heller och för att få exakt passning vore det bra att använda en del av samma schablon som till första färgen. Här kommer limfillern väl till pass. Eventuellt vill jag kunna komma tillbaka till hela ytan och då kan jag inte nu använda en acetonlöslig filler. Jag använder "Bluefiller" från "Schneidlers". För att i det här fallet få en vågrätt horisont avmaskar jag med ritbordstejp. Sedan spacklar jag med en kartongbit hela "himlen" med limfiller. (Se nedanstående bilder).

Efter tryckningen av "vattnet" är det dags att börja med en sprutschablon i montagefilm. Som färg här använder jag Rowneys akryl som blandas med vatten och silas så att det blir en homogen lättflytande färgblandning. (Se nedan).

Tidigare hade jag ett stående tryckbord med kopplad dammsugare men upptäckte att det var bättre att använda magneter för schablonfastsättningen. Här sprutas nu en mörkblå färg på överdelen av "himlen". Detta tar givetvis mycket längre tid än att dra färgen med rakel, men med den här tekniken kan jag få färgglidningar utan raster. Efter många timmars jobb är de dryga 40 bladen klara och de blir mycket lika varandra. Man kommer rätt snart in i hur mycket färg som skall sprutas och hur sprutan skall röras. I stället för att göra ren en tryckram får man här göra ren en spruta.

Så har jag fortsatt med flera olika sprutningar. Ibland på himlen och ibland på vattnet. Men man gör ett moment i taget. Annars tappar man snart kontrollen. Alla bladen skall ju bli helt lika varandra. Det är inte säkert att en kommande köpare får just det blad som han råkar se på en utställning.

"Daedalus" uppe i skyn kan tryckas med en transparent vit färg. Här skärs schablonen för "vingarna". Sedan måste man också trycka dit den lilla vita sfären (Daedalus)

För att nu kunna sätta in schablonen i tryckramen måste en del av den tidigare ditförda limfillern tvättas bort. Görs alltså med ljummet vatten. (Se bilder ovan och nedan). Därefter sätter man fast den acetonlösliga schablonen på rätt ställe. Precis som vid första schablonen får man komplettera med filler runt om.

För att slippa skära i en helt ny montagefilm när jag skall spruta horisonten, tejpar jag fast den tidigare utskurna bildytan. (Se bilden ovan till höger).

Här har jag en ny montagefilm där jag skurit ut "fartlinjerna" och speglingen av dem. Tonas också med sprutan. En blåsvart färg som är starkast vid "Ikaros" och avtar till "ingenting" uppe i himlen.

På slutet av tryckprocessen kommer toningen av "Ikaros" och hans spegling. Totalt klarade jag den här bilden med 12 moment. Oftast behöver jag många fler "steps" till färdig bild.

När upplagan är färdigtryckt, numrerad och signerad tillkommer eventuellt några monteringar och inramningar. Du kan se mer om detta vid inramningar.