TEKNIK (GRAFIK) / TECHNIQUE (GRAPHIC) (Allmänt om olika grafiska tekniker)
Du är sedan 2003-08-14 besökare nr
|
|
Grafiska bilder framställs
(har oftast framställts) med hjälp av |
| 1. Stock används till högtryck (Träsnitt - linoleumsnitt - trägravyr) |
Erkki Tanttu:
Skidlöpare
(Spegelvänd bild)
Exempelvis får "Skidlöparen" av Erkki Tanttu helt olika uttryck om man ser den spegelvänd eller rättvänd. I den vänstra bilden (den rätta) möter vi skidlöparen (på väg hem) och i den högra far vi med honom ut i natten. Vi i västvärlden läser i stort sett bilder som vi läser text, alltså från vänster till höger.
|
| De högsta partierna trycker färg. Därav tekniknamnet
högtryck. De svarta ytorna i bilden nere till höger markerar den invalsade
färgen. Avtrycket sker med hjälp av press eller genom avklappning och blir
spegelvänt. Spegelvända bilder gäller vid alla grafiska tekniker med undantag av serigrafi. Detta har i bland en stor betydelse för bildens uttryck. |
| 2. Plåt (oftast 1 mm kopparplåt) används till djuptryck (Kopparstick - torrnålsgravyr - mezzotint - olika typer av etsningar). De djupast belägna partierna trycker färg. Därav tekniknamnet djuptryck. Hela plåten valsas in med färg men avtorkas sedan så att endast färg som ligger i spåren eller groparna blir kvar. Spegelvänt avtryck i en press med mycket stort tryck. |
||
Kopparstick Fyrkantstickel bollstickel  I den här tekniken skär man helt mekaniskt bort koppar från plåten. Plåten klarar många avtryck. Det är nog den djuptrycksmetod som man kan göra flest avtryck med. |
 Claude Mellan, 1598-1688 Veronicas svetteduk, kopparstick Gjord 1649 Storlek ca 43 x 31 cm Ett mästerverk bland kopparsticken. |
|
| Torrnålsgravyr (Torrnål)
I motsats till kopparsticket skär man inte bort någon koppar i torrnåls-tekniken. Här använder man sig av en mycket vass nål istället för en stickel. Kopparn som fanns i spåren hamnar då som en "grad" på en eller bägge sidorna om spåret. Detta gör att när man efter invalsningen av färg torkar av plåten, fastnar det även färg vid "graderna". I avtrycket resulterar detta i att linjen blir luddig och många täta linjer ger då en mycket mjuk svart yta. Se bilden uppe till höger. |
Axel
Fridell, 1894-1935 |
 Avtryck från en torrnålsplåt som är OK.
Avtryck från en torrnålsplåt som har gått för många gånger genom valsen. |
|
Detta är den djuptrycksmetod som inte klarar stora upplagor. Det förstår man om man gör jämförelsen med när man plöjer en åker. Där försvinner som bekant ingen jord. Skulle man sedan köra med en "ångvält" på den plöjda marken skulle den bli slätare och slätare. Till sist skulle man inte se några fåror alls. |
||
|
Mezzotint Även vid mezzotinten är "grader" inblandade för att hålla kvar färgen. Man får dessa genom en så kallad rocker som förs fram och tillbaka i många riktningar över plåten. Eftersom rockern har en tandad egg skapas en jämn uppruggad struktur och skulle om man inte vidare bearbetade plåten trycka en jämn djupsvart yta. Man arbetar sedan "baklänges" genom att använda skav- och polerstål för att få ljusare toner. |
 Rocker för framställning av mezzotintgrund. |
 Jukka Vänttinen: "Adesse" mezzotint 11 x 10 cm |
 Rockerstål med olika täthet
|
|
 Francisco Goya, 1746-1828 El Coloso Denna bilden är nog ingen "äkta" mezzotint utan utgångsläget har förmodligen varit en akvatintetsad grund som sedan bearbetats som en mezzotint. |
| Etsning (hårdgrund - mjukgrund - akvatint) Vid alla typer av etsningar får man försänkningar i plåten på kemisk väg. Man kan använda sig av salpetersyra, "Holländska badet" (saltsyra + kaliumklorat) eller järnkloridlösning i olika koncentrationer. Man får olika effekter beroende av etsningsbad. Vid själva etsningen skyddas alltid baksidan av syrafast tejp, asfaltlack eller kvistlack (schellack). |
||
| Hårdgrundsetsning
Om man använder salpetersyra får man en mer "rå" bitning än med järnklorid eller "Holländska badet". Den etsade försänkningen går liksom "sönder" i kanterna eftersom syran både etsar neråt och utåt. Själv arbetar jag uteslutande med järnkloridlösningar. Man kombinerar ofta hårdgrundsetsning med exempelvis akvatintetsning. Hårdgrunden ger "strukturen" och akvatinten valörerna.
|
Precis som vid torrnål använder man sig här av en nål för att teckna bilden.
Skillnaden är att här är det en nål som inte är så vass. Den får inte går
ner i plåten utan endast frilägga den från den invärmda grunden
(hårdgrunden). Den heter så eftersom man med viss försiktighet kan ta på den
utan att skada ytan. Vid etsningen får man olika svärta genom att låta vissa linjer etsa längre och/eller placera linjerna med olika täthet (precis som när man skuggar med en tuschpenna).
|
Rembrandt, 1606-1669
En koppartrycksverkstad ser nästan lika dan ut idag. |
| Mjukgrundsetsning Mjukgrunden liknar hårdgrunden men är mycket ömtåligare för beröring. Eftersom det finns ister i grunden "stelnar" den liksom aldrig efter påläggningen med vals eller dabb. Oftast har man använt den som en reproducerande teknik. Vill man exempelvis ha karaktären av blyerts kan man göra sin teckning på ett papper som läggs ovanpå plåten. Efterhand som pennan drar linjer blir det avsättningar på papperets baksida och motsvarande friläggningar på plåten. För att få fram texturer, exempelvis avtryck av blad, tyg m.m. är den också mycket användbar. |
 Jurgen v. Konow 1953 Blyerts |
 Jurgen v. Konow 1953 Mjukgrundsetsning |
| Akvatintetsning
Om man vill ha stora sammanhängande ytor använder man sig gärna av
akvatinttekniken. Akvatintgrunden görs genom att på den absolut rena
kopparplåten strö ett tunt lager asfalt- eller hartspulver. Sker lättast i
ett så kallat akvatintskåp. (Se nedan i mittspalten). Efter någon minut har det avsatts ett jämnt lager pulver på plåten som nu försiktigt tas ut och bränns underifrån med en gasollåga. Pulvret (asfalt eller harts) smälter då till droppar som sedan hindrar syran att "bita" i plåten. (Mellan dropparna är det öppen plåt). De partier som skall vara helt vita blockeras med flytande grund innan första badet, sedan jobbar man vidare med flera bad och följer en etsnyckel (Se bild till höger). Ju längre tid man etsar desto mörkare avtryck. För att få sådana toningar från vitt till svart som du ser i detaljbilderna ovan, måste man göra små blockeringsförändrinar och många bad i svag lösning. Den ljusaste gråtonen har ca 10 sekunder och den svarta ytan ca 40 minuter. I de här bilderna har det behövts 35-40 blockeringar och "syrabad".
|
|
Etsnings - nyckel som PDF |
| 3. Kalksten eller plåt används till plantryck (Litografi och offsetlito) De partier som skall trycka färg behandlas med fet krita eller fet tusch. Vatten överförs på ytan och sugs endast ner i stenen där ytan är fri från fett. Den sedan påvalsade färgen fastnar endast i feta partier. En sten/plåt för varje färg. (I färggravyr eller färgträsnitt kan varje plåt eller stock infärgas med flera färger). I litopressen får man ett spegelvänt avtryck. |
| 4. Väv används till schablontryck (Serigrafi och serifoliegrafi) Tidigare har jag ofta använt termen handkolorerad serigrafi istället för serifoliegrafi. Du kan läsa om denna teknik vid Serigrafi och "Serifoliegrafi". (Process) |
|
|
.jpg)
| De partier som inte skall trycka färg blockeras
med film eller filler. En tryckram för varje färg (om man vill ha möjlighet
att gå bakåt i tryckprocessen). Den enda grafiska teknik som ger ett
rättvänt avtryck. För mer information kan du klicka på någon av nedanstående alternativ. |
||
|
Klicka på bilden om du vill se den större
|
Klicka på bilden om du vill se den större
|
Klicka på bilden om du vill se den större |
.jpg)
 Badidyll serigrafi |
 I Oxens tecken serigrafi |
 Solros i dec serigrafi |
 Återspegling serifoliegrafi |
 Ariadnes garn serifoliegrafi |
 Allena serifoliegrafi |
| Klicka på bilderna om du vill se dem större | |||||
|
Nya tekniker
Utöver de tekniker jag nämnt här har det på senare
år kommit en hel del nya metoder. De flesta av dessa är fotobaserade. I
tekniker som fotogravyr, Riston eller image on (ett annat namn
för riston) och fotopolymer använder man sig av
UV-ljuskänsliga plåtar eller filmer. Därefter kontaktkopieras ett
fotopositiv tillsammans med ett raster. Resultatet är mycket beroende av
positivets kontrastomfång och rastrets egenskaper. På senare år har även Digital Print (Giclée Fine Art) tillkommit som är ett konstnärligt "tryck" i form av en bläckstråleutskrift. Metoden är onekligen mycket intressant om man använder den som en grafisk teknik i datorn och inte missbrukar den genom att göra reproduktioner av målningar. Fördelen med den här metoden är att man faktiskt får en mer hållbar färgutskrift än med traditionella metoder. Här talar man om ljusäkthet på minst 75 år i normalbelysning. Man behöver inte som i litografi och serigrafi göra hela upplagan på en gång. Metoden är giftfri. Inga lösningsmedel eller andra kemiska processer vid utskriften. Metoden är visserligen dyr men för konsumenten blir ändå det grafiska bladet betydligt billigare än vid traditionella grafiska metoder. Klicka på bilderna om du vill se några exempel. Klicka här om du vill ha en mer utförlig information
|
