| Något om bilden.
Underlig är ofta vägen till en bild. I
det här fallet var jag på en bilverkstad och råkade träffa en person som
tidigare köpt mina muttercollage "Kaos" och "Gruppering" (se bild till
höger). Vid denna tid, under våren 2005 höll jag på med stereobilder till en
kommande utställning hösten 2005 i Åmåls konsthall. Så kom tanken på stereo
med muttrar. Jag började med skisser (se bild till höger om collagen), men
det kändes för kompakt att göra stereo av. - Då och då surfar jag på nätet
och denna gången hamnade jag på det ryska rymdprojektet "MIR". Så fanns där
plötsligt en koppling. På morgonen den 23 mars 2001 störtade Mir i Stilla
havet. Innan dess hade den varit i rymden under 15 år. Största delen brann
upp vid inträdet i atmosfären. Resten föll ned ca 580 mil öster om
Australien. Under sin femtonåriga tid i rymden var rymdstationen utsatt för
en mängd olyckstillbud. Bland annat var det en gång brand ombord och vid ett
annat tillfälle kolliderade farkosten med en annan rymdfarkost. Dessutom
sprängdes den strax innan inträdet i atmosfären. Vid sådana tillfällen får
jag för mig att delar kommer loss och sprids som skrot i rymden. Det är vad
bilden handlar om.
För att kunna göra vår egen planet,
Jorden, i stereo fick jag lov att låna hem en stor jordglob som jag
betraktade i olika vinklar. Det är ju genom två synvinklar (en för vardera
ögat) som stereo uppstår. Den här bilden har flera former som helt och hållet sticker ut i
rummet mot betraktaren. När bilden är så här stor får man en enorm
djupverkan. Skulle en
person passera ens synfält när man betraktar bilden går figuren in i bilden
och försvinner delvis eller blir som en slags spökgestalt för att sedan
komma ut normal på andra sidan. Faktiskt en rätt så "häftig" synupplevelse. |