Självporträtt, 19 år Gipsavgjutning efter lerskulptur
Skulpturen på mig själv gjordes under en natts jobb i ett
hyresrum på Birger Jarlsgatan i Stockholm. Som hjälpmedel hade jag foton
på mig själv, en spegel och en krumpassare. Själva gjutningen
gjorde jag i Konstfacks gipskällare. Men detta var inget arbete som
ingick i min skulpturutbildning på Konstfack.
Gabriella fem år Det är min äldsta dotter i femårsåldern. Idag ( år
2008) är hon 49 år. Här tyckte hon det var spännande att få stå modell.
Hon var så tålmodig och klarade av att stå still i rätt långa pass. Hon
fick litet betalt för var minut hon orkade stå.
Tyvärr gick den här skulpturen i 17 delar när jag skulle gjuta den i
gips, trots att jag gjorde allt enligt konstens regler. Nu finns alltså
endast det här fotot kvar av skulpturen.
Med den här bilden eller rättare reliefen finns det en liten historia
förknippad. Jag trodde att det skulle räcka med 4000 pappspik innan jag
började. Spiken skulle hamras ner i den svartmålade lamellskivan till olika nivåer. När
de 4000 spiken var nerhamrade var bilden bara halvfärdig. Jag gick då ner till Eskilstunaboden i Åmål,
som på den tiden låg på Kungsgatan mitt emot torget, och köpte
ytterligare 4000 pappspik. Väl i verkstaden igen upptäckte jag att den
här gången hade spiken en liten "söm" på huvudet, varför jag fick
återvända till järnhandeln och förklara att de här spiken gick ju
inte att använda. "Och varför inte det då?" - "Det är ju en söm på
huvudet!" Då tyckte de att jag var bra konstig. Men de skulle skicka
efter den andra sorten utan söm.
När reliefen så småningom blev klar vägde den hela 30 kilo.
Här ser man sambandet
mellan de här bilderna och metallreliefen "Gruppering" som gjordes 3
år senare.
Den högra bilden "Diagonalkomposition" blev föregångare till mitt sätt att arbeta idag. Med glidande toner i ytorna.
Här är det grovt. Idag ser man inte övergångarna.
Under 1968 höll jag vid sidan av måleriet
också på med en del
konsthantverk i form av emaljbroscher för damer och emaljsmycken som
skulle ersätta slipsen för herrar. Då kostade dessa 50 kr vilket
idag väl skulle motsvara ca 450 kr. Broscherna gick snabbt åt, de var ju
billiga, men med
halssmycke för herrar var jag tydligen alldeles för tidigt ute. Jag tror
inte jag sålde mer än någon enda. Ovan ser du några exempel på
"slipsarna". Det är svårt att på skärmen återge sådana här ting. I
verkligheten ser de bra mycket bättre ut. De är lika fräscha idag som
för 40 år sedan.
Eftersom jag var igång med emaljen började jag
även applicera "emaljsmycken" på målningarna. Jag gjorde flera
sådana bilder. Här ett exempel, "Concertino", målad med
blank lackfärg på en krederad spånplatta. Jag var tvungen att ha
något hårt underlag så jag skulle kunna fästa emaljplåten. Till
vänster ser du en detalj av målningen.