Jag har sysslat med den här bilden tidigare i något annorlunda form. Det hette då "Oåtkomligt". Det som är oåtkomligt är sanningen.

Bilden föreställer ett torn eller rättare en blandning mellan kolonn och torn. Man kanske associerar ett fyrtorn. Ett fyrtorn är ju till för att vi skall komma rätt, att kunna ta ut rätt kurs. Längst upp i "tornet" finns ett ljus inneslutet i en "musselliknande" kropp. Vi kan säga att ljuset står för sanningen. Men ibland lyser inte "musslan" utan bägge skalen har slutits. På kultursidan tycker jag det pågår en sådan skymning just nu och har gjort de senaste 10-20 åren. Men det är enligt mitt tyckande och det är bara sanning för mig.

Det är svårt att nå ljuset, sanningen. Det går knappast att klättra på utsidan av kolonnen på grund av tornets "krage". Det finns förmodligen en inre väg. Man kan se att långt upp på "kolonnen" finns en liten mörk glugg. Det är i så fall det enda ljusinsläppet på vägen till toppen. Öppningen nertill vid postamentet ser inte gästvänlig ut.

Problemet att nå sanningen är en tidlös fråga. Det är därför den övre delen av tornet har en ålderdomlig prägel medan postamentet ser ut som armerad betong från vår egen tid. Samma sak med "klockorna". En något så när modern men utan visare och reliefen runt tornet är utformade som timglas men utan sand.

Den här bilden gjordes först som en målning 130 cm hög. Se Målningar 1977>>>>>