Arbete från första tiden i Dalsland 1963-68. Gjorda 1968

 

      

   Björn Carlén: "Halssmycken"

Katalog nr 
Titel

Konstnär
Teknik
Bildyta
Tillverkningsår
R63
Halssmycken

Björn Carlén
Cellemalj i koppar
5 x 7 cm
1968

 

 

Halssmycken och broscher

Under 1968 höll jag vid sidan av måleriet också på med en del konsthantverk i form av emaljbroscher för damer och emaljsmycken som skulle ersätta slipsen för herrar.  Då kostade dessa 50 kr vilket idag väl skulle motsvara ca 450 kr. Broscherna gick snabbt åt, de var ju billiga, men med halssmycke för herrar var jag tydligen alldeles för tidigt ute. Jag tror inte jag sålde mer än någon enda. Ovan ser du några exempel på "slipsarna". Det är svårt att på skärmen återge sådana här ting. I verkligheten ser de bra mycket bättre ut. De är lika fräscha idag som för 46 år sedan. Broscherna är slut sedan länge, men halssmyckena har jag kvar ett antal. Idag, 2014, bör de kosta minst ca 800 kr st. Det var minst 7-8 timmars jobb) med varje smycke. Skall man ta ut verklig kostnad blir de betydligt dyrare. Då borde priset vara ca 5.000 kr.

Arbetsgången var så här:

1. Komponera och färgsätta ett mönster.
2. Skära till en absolut ren 1 mm tjock kopparplåt.
3. Lägga på en grund som var syrabeständig.

4. Skrapa helt rent i de ytor som skulle ha föränkningar där emaljen skulle placeras. Så småningom screentryckte jag istället med asfaltlack. Jag skar alltså ut mönstret i skärfilm som jag smälte in i screenväven. Då gjorde jag en större plåt med olika mönster på en gång.

5. Etsade tre-fyra timmar med plåten upp-och ned så att kopparoxiden fälldes ut och föll till botten i etsningsbadet.
6. Rengöring efter etsningen med lösningsmedel, så att all lack och allt fett försvann från plåten.

7. Tillklippning av smyckenas ytterform. Slipning och hamring, så att man fick den konvexa ytan. Oftast glödgade jag då först plåten, så att kopparn blev mjuk. Då var det mycket lättare att göra den konvexa formen. Slutligen borrade jag två hål för den tunna läderremmen som behövdes till "slipsarna"

8. Precis innan emaljpåläggningen gjordes det enskilda smyckesgodset i salpetersyra, så att det blev fullständigt rent. Annars hade det inte gått att emaljera.

9. Själva emaljeringen gick till så att man slammade upp emaljpulver (färgat glas) i destilerat vatten och la på emaljen i "groparna" på kopparsmycket. Nu fick det inte komma ett korn på de tunna kanterna som skulle skilja ytorna åt. Misslyckades man, vilket hände ibland, fick man tvätta rent hela smycket och göra om emaljeringen. Ett jobb på ca tre timmar gick då till spillo.

10. Fastbränningen av emaljen gjorde jag med öppen låga. Man placerade smycket på på ett värmetåligt material (tegelplattor), så att man kom åt att bränna smycket underifrån. Att bränna med låga direkt mot emaljen hade inte gått. Vid 7-800 grader smälter emaljen och precis när det smält ut slutar man att bränna med lågan och låter smycket svalna långsamt.

11. Nytt rengöringsmoment. Nu måste kantlinjer och undersida bli rena och det sker enklast med salpetersyra, men all emalj tål inte syran, varför man med någon skyddslack tillfälligt måste skydda emaljen.

12. Putsning, lackering och isättning av remmar och smycket är klart.

Några av broscherna. Jag har inga kvar idag.